Internätet

Utan att låta allt för gammal så har väl det här med internet gått lite väl fort fram? Vanligtvis tar ju de där revolutionerande uppfinningarna och fenomenen ett tag att utvecklas. Jag menar, från den första telefonen till dagens så har det ju ändå tagit ganska många år, likaså den första bilen, tv:n och så vidare.

Nu påstår jag inte att jag sitter inne på exceptionell kunskap om internets historia men för oss ”vanliga” människor så slog ju internet i stort sett ner som en bomb. Hade man därefter gått enligt den vanliga utvecklingen av tekniken så borde ju vi inte vara där vi är idag förrän om femtio år eller nåt.

Precis som vi 80-talister hånskrattade åt våra föräldrar när de påstod att de hade svartvit tv i sin barndom, så kommer generationen efter oss hånskratta då vi berättar om våra första möten med internet. De ungdomar som växer upp idag, bara några år efter mig själv, ser det dock som en självklarhet med snabbt bredband och trådlösa lösningar.

För att förtydliga kunde det, i slutet av 90-talet, gå till på följande vis i villor runt om i Falkenberg:

– Mamma!! Jag går in på internet.

– Kan du inte vänta 5 minuter, jag behöver ringa och klockan är dessutom inte sex ännu.

För er födda efter 1987 så krävs en förklaring. Man kunde inte vara på internet och prata i telefon samtidigt. Dessutom så var det MYCKET billigare att surfa efter klockan 18.

Klockan blev således sex och man fick tillgång till datorn. Kopplade på modemet. Manuellt så klart. Klickade sig fram till en anslutning av internet. Efter den sista knapptryckningen började det föras ett herrans liv. Sprakande och brusande hördes i högtalarna i korta stunder samtidigt som det växlades till ett elektroniskt tutande innan man till slut var ansluten till World Wide Web. Ja just det, själva sprakandet och tutandet kunde ta allt emellan 5 minuter och 35 minuter.

Vad man sedan gjorde på internet var egentligen inte så viktigt. Så som jag kommer ihåg det så bestod mina första 3 år på internet av att jag besökte sökmotorn Altavista och där helt sonika sökte på ”fotboll”. Ja, varje gång.

Under denna gyllene era så var hemsidor personliga och bestod av helt menlösa presentationer av till exempel 12-åriga Jonas som gillade spaghetti och köttfärssås, färgen blå och katter. Hade Jonas också lyckats lägga upp en bild av sig själv på sin hemsida tog det dessutom ungefär 20 minuter för bilden att bli klar på sidan.

Idag blir man frustrerad när wifi inte finns på alla offentliga platser eller när det trådlösa bredbandet är långsammare än utlovat. Jag har därför ett förslag för att undvika den moderna frustrationen, och samtidigt dra ner på iphone-tittandet. Varje gång man klickar in sig på facebook, instagram eller internet i allmänhet så måste man låta som 90-tals-modemet. Brusa, spraka, och tuta i mellan 5 och 35 minuter alltså.

För att inte framstå som en fullständig idiot kanske man då helt sonika undviker sin smartphone någon enstaka gång per dag. Det hade alla mått bra av.

Submit a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.