Rivstarten

Idag skulle jag vara hurtig. Bestämde mig för att springa INNAN jobbet.

– Dra åt helvete, tänker ni. Vem är så störd?
Jag har inget bra svar på den frågan. Hur som helst satte jag klockan, gick upp och tog med hunden och gav mig av på en kortare runda. Beräkningen sa runt 20-25 minuter.
Efter ett par hundra meter inser jag att jag glömt mobilen bredvid sovande sambo och barn. I mobilen tickar det, likt en bomb, mot nästa alarm-signal (som man alltid aktiverar för säkerhets skull ifall man skulle råka sova vidare efter den första signalen). Inser att jag bör ha ungefär 10 minuter på mig innan alarmet sätter igång att tjuta, väcka familjen och utlösa ett smärre världskrig samt förstöra en hel dag.
Om ni sett sagan om ringen så var jag Aragorn, Legolas och Gimli där de springer efter de bortrövade hoberna. Den pampiga sagan om ringen-musiken piskade mig framåt över Stafsinges bygder. Trodde de ensligt belägna grannarna att jag var småkonstig innan måste de tro att jag är helt dum i huvudet nu.
Tänk er själva när man halvnaken och skrevkliande står med kaffekoppen och tittar ut över öppna landskap. Över ängarna kommer det då helt plötsligt en helt förskräckt ung man med rejäla älgakliv. Återigen en film-association; Lägg här istället på läskig filmmusik och jag var ett offer på staplande steg på väg bort från motorssågsmassakerns Leatherface. Ansiktet vittnar om en stundande katastrof och den annars så raska kraken hamnar på efterkälken när husse eventuellt funderar på att överge den chockade hunden.
Min kropp är i chock. Knappt har den stigit upp innan det är dags för ett tempo som inte skådats sedan innan  rosévinets tid, dvs en dryg månad sedan. Jag flyger in över tomten, upp för trappan och in genom dörren. Iphonen stängs av. 1 minut senare och jag hade varit syndabock för resten av dagen.
Ingen märkte någonting. Bara jag, hunden och en halvnaken granne med kaffekopp.

Submit a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.