Skolkatalogen

Skolkatalogen – Dagens enda säkra bildkälla

Känslan av att inte veta om man blundade, eller inte, hänger kvar. En smula panik blandat med ett påklistrat, låtsas-lugn gör att kinderna smårycker lite okontrollerat som om man hade tics.

Det som precis ägt rum är den klassiska skolfotograferingen. I tidig ålder är det mamma som sätter på en skjorta innan skolan och man inser ganska tidigt att detta måste vara en högtid utöver det vanliga. I högstadietider var det en själv som skapade en onödigt stor grej av en relativt banal händelse. Dock får inte glömmas att åtskilliga damer från skolor man ännu inte kände till nu hade möjlighet att beskåda ens ännu hårlösa ansikte i skolkatalogen. Kanske en inte helt banal händelse efter allt.

I Filip och Fredriks bok “Två nötcreme och en moviebox” beskrivs känslan av ett misslyckat skolfoto med följande ord:

”Det gällde att med någolunda rak rygg ta sig igenom den första hagelskuren av glåpord. Sorgearbetet fick klaras av på hemmaplan, instängd i pojkrummet, till tonerna av Foreigners I want to know what love is. Den passade så bra. När den krullhårige sångaren Lou Gramm konstaterade att ”in my life there`s been heartache and pain…” sammanfattade han med skrämmande pregnans hur det kändes att tillhöra den olyckliga skara elever som det närmaste året skulle få klä skott för den galopperande fåfängan”

Som snart 30-årig falkenbergare hade man idag skrattat åt sin fula frisyr, sina blundande ögon eller nysning i helt fel ögonblick. För dagens ungdomar skapar skolfotot troligtvis ännu större press än för oss 80-talister. Idag går ju allt annat i bildväg att redigera. Skolkatalogen måste således vara den enda osäkra kvarlevan från det urgamla 90-talet, då en bild togs för vad den verkligen var. Då bilder fortfarande inte ljög.

Nu måste man inte längre exponera sina finnar. Alla ”spontana” bilder som sprids i sociala medier från fester och kalas idag är fantastiska. Jag gissar att den genomsnittliga tiden att ta EN bild med Instagram i sikte säkerligen uppgår mot 3-4 minuter, då de allra flesta bilder tas bort och tas om. På den tiden när man hade en filmrulle i kameran var det hela betydligt mer spännande. Man kunde hämta ut sin inlämnade filmrulle och få 35 stycken lins-bilder och en tak-bild om man hade otur.

Är det så att man idag vaknar med en finne stor som Vänern i pannan när det är dags för skolfoto är man dock lika körd som för 15 år sedan.

Livet är inte alltid #bullbak och #familjemys. Fast i den mediesociala världen verkar det vara det. Jag önskar att mina barn fick uppleva lite mer blundande ögon och lite fler misslyckade frisyrer. Det hade alla mått bra av.

Submit a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.