Årstidskrönika

– När farfar var liten fanns det årstider

Äntligen ligger vit snö över Sverige. Precis som det ska vara. Vad jag har för mig så hade vi fyra årstider så sent som för 15 år sedan. Nu för tiden känns det mer som en månads sommar och 11 månader mörk sörja. Vi har inget eget väder längre. Vi har blivit tilldelade en härligt optimistisk mix av Skotskt och Estniskt väder.

I framtiden när vi ska berätta om de där klassiska Bullerby-årstiderna för våra barnbarn kommer de svara; ”Äsch, lägg av farfar. Nu snackar du goja igen!”. Då kommer hela Sverige vara tomt under vintern för regeringen har infört en obligatorisk vinter-semester så folk inte helt tappar förståndet. Helt tomt i hela landet. Varenda människa ligger på en strand i Dubai. Lagom till Midsommar är det dags för hemresa igen.

Den där snön som trots allt fortfarande faller och ligger kvar då och då blir mer och mer uppskattad. I alla fall precis när den kommer. Ungefär som en släkting man inte träffat på länge som helt plötsligt knackar på med en resväska.

– Jag tänkte stanna några dagar.

– Gud vad trevligt. Välkommen! 

Trevliga samtal, lekar och allmänt mysigt. Efter några dagar blir vi dock påminda om diverse skavanker. ”Släktingen” är överallt. Det går inte att komma undan. Det som var ganska lagom och trevligt till en början blir till något som finns både i bilen och soffan. Efter ytterligare några dagar gör sig ”släktingen” lite väl hemmastadd och börjar skita ner. Stämningen blir kylig och man blir påmind om hur hal han kan bli. Oftast klarar man sig någorlunda oskadd och man andas ut i dörren när man leende vinkar iväg snön när den försvinner.

Och där i dörren minns man de där Bullerby-årstiderna igen. Nu borde snödropparna töa fram och våren komma. Man hör nästan den där vår-sången från skolan pampigt framföras i skallen. ”Vintern rasat ut bland våra fjällar. Drivans blommor smälta ner och dö. Himlen ler i vårens ljusa kvällar….”

Man stänger dörren och då slår pessimisten inom en till. En insikt som ett slag i solar plexus om att årstiderna ju är ett minne blott. Solen kommer ju inte förrän i slutet av juli. Det är då man önskar att man var statsminister och kunde införa den där obligatoriska vinter-semestern.

Submit a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.