Cykelturen

Spontanutflykt och ilsken dam

Det är inte alltid så lätt att ge sig ut på spontana upptåg längre. Med sambo och barn blir det lite mer avancerat många gånger. Och lite komiskt. Definitivt inte komiskt när det händer men i framtiden, då är det kul. Min sambo kommer nog i och för sig aldrig hålla med om det.

Vi bestämde oss spontant för att cykla ner till stan häromkvällen. Det låter simpelt. För det första så håller 5-åringen på att lära sig cykla samtidigt som han är för stor för barnsits. De många kilometrarna till stan med enorma backar på tillbakavägen hade blivit en utmaning vi inte hade tid att ge oss in i. Ett samtal till god vän och ett lån av hans cykel med cykelkärra var ett faktum.

Sambons cykel visade sig inte vara i cykelskick. Låna en cykel som befann sig hos min bror blev lösningen. Sen visade det sig också att vår barnsits till minstingen försvunnit från jordens yta. Standardsamtal till goda grannen och ett lån av barnsits – check. Redan här hade en curling-tonåring född på 90-talet gett upp.

Bil till bror med hela familjen. Påkoppling av lånad barnsits. 35 minuter och en svettig tröja senare var det klart. Sambo med bebis på cykel för första gången resulterade i gallskrik. Av med bebis. Mata henne nöjd. Bebisen alltså, inte sambon. Hon var än så länge någorlunda nöjd.

Sambo cyklar mot nästa mål i Tröingeberg. Jag och son tar bilen.

Framme vid cykelkärran tar det hela en väldig tid för ”frugan”. 20 minuter senare inser jag att ljudet på min telefon är av. 8 missade samtal och 4 väldigt arga sms. Hon hittade inte. Jag och son med cykelkärra for i ilfart nedför den väldige Tröingebergsbacken där arg sambo och totalförbannad bebis väntar.

Ljuvlig musik i stan stod på schemat tills det var dags för hemgång. I med barnen i kärran. Uppförsbacke hela vägen till Stafsinge. Ett väldans flåsande från den numera lite kyliga sambon. Kylig tills hon inser att det är en elcykel jag lånat där jag obekymrat, och troligtvis retligt leende, glider förbi henne. Sambon inte så kylig längre.

Väl hemma efter en bebisskrikande färd ska ungen bara matas och läggas. Då visar det sig att undertecknad glömt nappflaskan i bilen som står hos vännen i Tröingeberg. Succé.

Att jag påminner henne om händelsen genom att publicera den här är att leka med elden. Samtidigt så är det många som kanske lägger ihop ett och ett ifall jag av någon outgrundlig anledning skulle “försvinna”…

Submit a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.