Måndagskärlek

En måndag morgon i januari. Ungefär 5 månader och 7 dagar kvar till midsommar.

Klockan ringer. Ringsignalen är Pharells ”Happy”. Det är skönt att komma upp tycker jag. En frisk, härlig vinterkyla fyller rummet. Småhoppar genom huset och ger almanackan en puss. Som alltid på måndagar. Det är ju då veckans möjligheter visar sig från sin bästa sida.

Det regnar och är kolmörkt ute. En underbar januarimåndag helt enkelt. Var jag inte vaken innan så blir man det när man går ut med hundarna. Det finns inga dåliga väder som ni vet. Nu slipper jag dessutom duscha, ekonomen i mig jublar. Och tid sparar jag också.

Kisar i den mörka stormen upp emot taket. Ser att ett antal takpannor lämnat sina platser där uppe. Perfekt, jag hade en gnutta ångest över att jag inte visste exakt vad jag skulle göra efter jobbet. Nu vet jag. Härligt när man har sitt eget och får laga det själv vid behov. Sådant växer man av som människa. Om det slutat storma i kväll det vill säga. Inte för att jag inte uppskattar våra västliga vindar men familjen blir nog inte jätteglad om jag tar en svängom med en kastvind från Danmark sådär på måndagskvällen.

Skuttar sedan ner i källaren till vår hederliga gamla pelletspanna. Den är av och lyser rött. Rött – kärlekens färg. Jag får helt enkelt rensa pannan från sot, fylla på pellets från 16 kilossäckarna och även bära upp ved till öppna spisen. Det var såhär friska och pigga de gamla drängarna kände sig en gång i tiden, tänker jag och visslar glatt på Astrid Lindgrens ”Fattig bonddräng”.

Jag tror jag hoppar över frukosten. Inte för att jag inte hinner då jag lagt tid på pelletspannan, mer för att jag älskar när planer ändras och öppnar för nya möjligheter. Tyst lämnar jag hus och familj och dansar över gräsmattan. Bilen står precis bredvid en hage och jag halkar till i en, från sommaren övervintrad, koskit precis innan jag kliver in i bilen. Det är en av många tusen fördelar med landet. Närheten till naturen. Exakt den kon kanske även gav mig mjölk till frukosten, om jag hade ätit någon. Vackert på något sätt.

Bilen startar inte. Med en moders oro i rösten frågar jag ”nämen, stackars lilla bil. Hur mår du egentligen?” Jag börjar istället halvjogga för att ta bussen. Nu hann man med en löptur på morgonen också. Vilken bonus. Jag springer med ett leende. Inte för att jag tycker det är kul med leriga kläder utan för att jag valde vinterkängorna innan jag gick ut och således slipper bli våt om tårna. Jag hoppa lite extra i pölarna bara för att jag kan.

Bussen missar jag. När den kör förbi mig i kurvan hör jag inifrån bussen ”Hjulen på bussen snurrar runt, runt, runt…” Det gör inget att jag missade den. Någon annan kom ju i tid då chauffören var mån om sin tidtabell. Härligt med yrkesstolta människor tycker jag.

6 och en halv dagar kvar av veckan. Snön kanske kommer snart också. Då får jag lägga till skottning på morgonen. Om elva månader är det jul igen. Julen är härlig. Jag älskar måndagar.

Submit a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.