Mandelmannen

Den där Mandelmann-hysterin är väl ändå väldigt märkbar nu för tiden? Trots att jag bor på landet tror jag till och med att min älskade sambo ibland önskade att jag levde lite mer i nuet och var lite mer Mandelmann. Ni vet, röka korvar i skorstenen, göra väggar av koskit, bära konstnärs-basker och hampavirkade kalsonger. Hysterin tog sig dessutom till ytterligare nivåer häromdagen.

Det var nämligen dags att fylla på vedförrådet hemma. Med framförhållning som en pass-lös i säkerhetskontrollen så blir ju avsaknaden av ved så mycket mer påtaglig när det helt plötsligt snöar i vår del av landet.
Sambon bestämde således att hela familjen skulle låna en lastbil, åka till hennes familjeställe i skogen och där klyva ved med vedklyv, köra traktor, titta på älgbajs i skogsgläntor och grilla korv i det vackra vinterlandskapet. Så där härligt Mandelmannskt som det kan bli i de halländska skogarna helt enkelt.

Redan när det var dags att ta sig de tre milen till skogen insåg undertecknad att lastbilens utrustning inte verkade helt anpassad för vinterväglag. Sommardäck från 1973 är sällan det. När vi ankom insåg vi dessutom att traktorn inte såg ut som vanligt. Den hade någon slags Transformers-plog påkopplad i baken. För en vars teknikintresse sträcker sig till att man en gång tittade på när ett annat barn åkte en sån där 5-kronorsåktur på en mekanisk bil utanför B&W 1992 stod jag givetvis tyst och betraktande på behörigt avstånd. Sambon däremot, hon såg ut som en epa-tjej beväpnad med mailadressen ”diesel-lover89@hotmail.com” där hon världsvant manövrerade den gigantiska maskinen. 2 timmar och 14 minuter senare insåg vi att vi att vi inte alls skulle få av den där plog-grejen, som jag faktiskt vid ett tillfälle med pirr i magen petade på med en pinne.

– Äsch, vi plockar med lite ved som redan är klyvd istället, nästan skrattade sambon fram där hon Pippi Långstrump-skuttande tog sig över den snöklädda gårdsplanen med sikte på vedförrådet. Hennes frusne sambo med Wassberg-is i skägget och ännu mer frusna barn tittade oroväckande på henne där hon försvann runt knuten. Nu tror ni förstås att den här lilla sagan är slut? Nej, riktigt så väl är det inte. För lastbilen fastande i snön. Tre gånger. Barnen blev förkylda, sambons positiva tänkande övergick i någon form utav galenskap och jag stukade foten när försökte putta upp lastbilen ur en snödriva.

När vi sedan lastat av veden hemma då fastnade lastbilshelvetet igen. Vi spenderade därför söndagskvällen med att vråla kommandon över höga motorljud och samtidigt putta den i takt för att så småningom få upp djävulskapet på fast mark igen. Att en granne hann påpeka det olämpliga i tomgångskörning nu för tiden hör ju också till äventyr av det här slaget.

Men nu har vi ju det varmt och skönt i alla fall tänker ni. Nja.
Med tanke på att vi inte fick med oss så mycket ved så resulterade vår söndagsutflykt i 7 dagars vab med förkylda barn, fot i högläge, böter på grund utav sommardäck och en sambo som numera skrattar som Gustaf Mandelmann så fort jag eldar i öppna spisen.

Men visst är det härligt att bo på landet och att leva lite mer i nuet…

1 Kommentar

  1. Hur gick det sen? Gick äktenskapet att rädda? Hur tacklar en “diesel-lover89@hotmail.com” sommardäcksböter? Så många frågor just nu!

Submit a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.